Mina älskade fina barn....
Cornelia far som vanligt fram som ett yrväder, våran mamma/dotter relation pendlar rejält fram och tillbaka. Hon kan ta över helt här hemma och total nonchalera allt jag säger. Har svårt att tro att detta är en trots ålder, samtidigt förstår jag att hon känner sig lite utanför då Noah får så mycket uppmärksamhet av sin mamma. Men det är nog mycket som spelar in, och dagen kan börja riktigt bra då vi spelar spel, pysslar, bakar osv. men kan sedan sluta i total katastrof då hon får sina utbrott och bara skriker, bara för att det inte passar henne. Att föra en vanlig diskussion är helt uteslutet i dessa situationer. Men min stora prinsessa har många goda sidor, hon älskar att överraska sin mamma med ett fint städat rum, och i går morse fick vi alla komma upp till en underbar frukost buffe som hon dukat upp. Allt har sin charm, men åhhh vad jag önskar att våra dagar skulle vara helt problemfria.
Älskade dotter, mamma älskar dig sååå mycket, trots våra duster!
Noah, ja vad kan jag säga. Han är mammas lilla prins. Han charmar mig så mitt hjärta håller på att brista. Mycket har hänt, sedan jag bloggade senast.
Tänderna dyker upp fortare än man hinner med och en charmig liten glugg har han beriktas med. Har ju varit lite fundersam över att han inte börjat krypa, men nu kryper han, dock med vissa undantag. Då dörrar till tvättstuga, soptunna eller badrum står öppna, då gäller det att ta sig fram snabbt och den vanliga "dra sig fram metoden" är den som tydligen går snabbast. Och jag kan nog hålla med, för jag hinner inte vända mig om förän han hunnit fram till sitt mål.
Sedan har ju utvecklingen gått längre, då han nu ställer sig upp mot möbler. Och ställer man honom vid gåvagnen, så far han fram i ett jehu. Så det gäller att ha koll nu, det är ingen liten bebis som ligger kvar på täcket längre. Men samtidigt myser man så av alla nya framsteg som sker.
Sen är det ju språket som oxå börjar utvecklas, Noah är ju bara 9½ månad, men Björn har nu lärt honom att säga "mamma KOM" eller "pappa KOM" och vad gör man inte då =). Om 2 veckor är det dax för nytt BVC besök, det är över 2 ½ ,månad sedan sist. Så det blir spännande att se vad som hänt, han är ju lång som en 1 åring, så vi får se...
Mera bilder kommer..
Älskade dotter, mamma älskar dig sååå mycket, trots våra duster!
Noah, ja vad kan jag säga. Han är mammas lilla prins. Han charmar mig så mitt hjärta håller på att brista. Mycket har hänt, sedan jag bloggade senast.
Tänderna dyker upp fortare än man hinner med och en charmig liten glugg har han beriktas med. Har ju varit lite fundersam över att han inte börjat krypa, men nu kryper han, dock med vissa undantag. Då dörrar till tvättstuga, soptunna eller badrum står öppna, då gäller det att ta sig fram snabbt och den vanliga "dra sig fram metoden" är den som tydligen går snabbast. Och jag kan nog hålla med, för jag hinner inte vända mig om förän han hunnit fram till sitt mål.
Sedan har ju utvecklingen gått längre, då han nu ställer sig upp mot möbler. Och ställer man honom vid gåvagnen, så far han fram i ett jehu. Så det gäller att ha koll nu, det är ingen liten bebis som ligger kvar på täcket längre. Men samtidigt myser man så av alla nya framsteg som sker.
Sen är det ju språket som oxå börjar utvecklas, Noah är ju bara 9½ månad, men Björn har nu lärt honom att säga "mamma KOM" eller "pappa KOM" och vad gör man inte då =). Om 2 veckor är det dax för nytt BVC besök, det är över 2 ½ ,månad sedan sist. Så det blir spännande att se vad som hänt, han är ju lång som en 1 åring, så vi får se...
Mera bilder kommer..
Kommentarer
Trackback
