Stress är bara förnamnet...

En ganska skaplig morgon med min 7 åriga tonåring, hon åt sin tallrik med gröt och tog på sig de kläder jag lagt fram. Med ett undantag då hon försvann och kom tillbaks med förhoppningen om att total lura sin mamma, under tröjan hade hon satt på sig ett linne som hon inte trodde sin mamma skulle se. Cornelia är ganska lätt att genomskåda...

Men trots att jag frågade varför hon satt på sig ett linne under tröjan, så blånekar hon totalt, och tror tydligen att jag är hur dum som helst ???

Noah hade somnat om igen så honom fick jag väcka och sätta på en jacka och mössa innan vi gav oss ut till bilen som fick bli dagens färdmedel. Ner till skolan och konka ut med Noah i denna nu för tiden, skit tunga babystol... in till klassrummet, där jag möts av Cornelia´s klasskompis Sandra som minsann påminner mig om att i dag är det skoljoggen och man ska ha en 10:a med sig. Precis som om hon visste att Sisela, hon har glömt bort detta helt totalt, och visst hade jag det. Ingen 10 och Cornelia hade inga spring vänliga skor med sig, en pappa var gullig och sa att han kunde betala, men nähäpp. Jag stuvade in Noah i bilen, körde hem och in efter ett par jumpaskor och kör i väg.

Inser efter en bit att Cornelia inte hade några strumpor på sig idag, vet hur sköna skoskav man får av att vara barfota i jumpaskor. Så helt om och kör hem för att springa in och hämta strumpor, ner till skolan och lämna allt. Noah fick dock sitta kvar i bilen den lilla stunden och sov så gott när jag kom tillbaka.

Hur ska måne denna dag sluta.....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0