siseladanelo

Varför utsätter man sig för det här med husdjur? För ett halvår sedan tog vi hem denna lilla kille bara 4 veckor gammal drygt. Han började gå på lådan redan sitt första dygn hos hos trots att han var så liten och inte visste hur man bajsade själv. Men med lite stöttning från oss så redde han det galant, och växte upp till en riktig liten charmprins, Björn blev lite av en favorit. Varje morgon när väckarklockan ringde så hoppade han upp och började små naffsa Björn i hakan och gosa med nosen samtidigt som han spann för fullt, inte förän Björn åkt hemifrån så var det min tur att få uppmärksamhet. I slutet av mars var det så dags för kastrering, vilket gick alldeles utmärkt och Bilbo lugnade ner sig och blev en önskekatt att ha med småbarn.
Men för ca. en och en halv timma sedan, så knackade det på dörren, då hade Bilbo för bara en halvtimme sedan sprungit ut efter att ha legat och sovit i min famn. Det är Jeanette en av våra grannar som nere på stora vägen uppmärksammat ett par som kört på en katt, och hon ser att det är våran Bilbo. Man vet ju aldrig hur man reagerar, men jag totalt, bryter ihop. När jag sedan kommer ut och ser två äldre par där kvinnan står med Bilbo i famnen helt livlös, så vet jag inta vad jag ska ta mig till. Har dock hunnit ringa till Björn som precis åkt till gymmet, går sedan ner och tar min lilla katt i famnen. Först syns det ingenting, så man hoppas nästan att han ska börja röra på sig, men sedan börjar det blöda från nosen på honom och inga livstecken. Fy fy fy, vill inte och min älskade lilla Cornelia är helt förstörd och på det en mamma som inte vet vad jag ska ta mig till. Björn kommer ganska snabbt, så Jeanette som tagit sig an Cornelia kan åka vidare. Vi går sedan in med BIlbo och bäddar in honom i en handuk, sen bara flödar tårarna, är väl extra känslig nu oxå. Men detta var verkligen fruktansvärt jobbigt, alla Bilbos rutiner som är så inrutade, alla skartt när han jagar flugor uppe i luften, och den stolthet han visar när han lyckats fånga en mus.
Du lilla älskling vad du kommer att fattas oss, så speciell som du var.....
Nu är Björn och Cornelia ute och gräver ner Bilbo i sin grav, Cornelia ritade en så fin teckning som vi la ner tillsammans med godis och en leksak. Bilbo fick inte så lång tid på jorden innan han fick göra sina två syskon och sin mamma sällskap i katthimlen. Saknar dig så mycket!!!!
Tusen tack till Jeanette Beerman som kom upp med två tidningar med leksaker till Cornelia, för att hon skulle få något annat att tänka på!!