Var en sväng till frisören idag...
Inte så duktig på att fota mig själv, inklusive lite röda ögon, men så här blev resultatet.
Svårt att få en bra bild, men en liten aning=)
Kopierat...
Krönikör Peter Jihde
Vem är egentligen en hjälte?
Men det finns stunder när jag ifrågasätter vårt omdöme. För vad har de att förlora? En guldmedalj. Ett sponsorkontrakt. En hockeymatch. Insatserna är alldeles för futtiga. När en idrottsman förlorat en match kan han, eller hon, sparka i en vägg, gråta en skvätt, ligga sömnlös en natt och sen går livet vidare.
För Evelina är det annorlunda. För henne handlar det om liv eller död.
Jag träffade henne förra sommaren på tåget mellan Alvesta och Stockholm. En brunhårig kalmartjej någonstans mellan elva och tretton som redan har gått ett antal tuffa matcher. Nu skulle hon upp till huvudstaden med sin mamma för att
återigen möta en av världens hårdaste motståndare. En motståndare som Evelina besegrat ett par gånger men som alltid verkar komma tillbaka. Som vägrar ge upp. Vi kan kalla honom ”c”.
Evelina känner sin antagonist väldigt väl vid det här laget. Deras första möte var redan i unga år och nu kan de varandras styrkor och svagheter. ”c” är otroligt uthållig, lömsk och kör med en hel del fula trick. Ena veckan dyker han upp i axeln och ett år senare så siktar han mot ett revben. Evelinas chans är att kämpa. Att vara positiv och att få stort stöd av sin familj. Då har hon en bra chans att vinna. Det har hon visat förut.
I förra veckan pratade jag med Evelinas mamma. Hon berättade att fighten pågår än. Att Evelina fått en del stryk men bitit tillbaka bra. Hon hoppades att det här skulle vara den sista matchen. Att Evelina skulle knocka ”c” och sen kunna lägga av som mästare. Få leva ett vanligt liv utan alla ”träningsläger” på olika sjukhus.
Jag har följt många stora mästerskap genom åren. Sörjt när svenska idrottsstjärnor missat medaljchanser i os eller vm trots åratal av slit. Och jublat när det gått vägen för att sedan stå och smågråta när jag hört ”Du gamla du fria”.
Men är det någon match jag önskar att en svensk ska vinna är det Evelinas match mot ”c”.
Hennes kamp pågår i det tysta. Utan sponsorpengar, fans och tv-kameror. Det är Evelinas egen match. Och den är den allra svåraste.
Evelina och alla andra barn som kämpar mot svåra sjukdomar är värda vår beundran varje dag, alla dagar. Det är de som är de riktiga hjältarna.
Heja Evelina – vi ses efter matchen.
Denna krönika kopierade jag från en blogg jag följer: Allra käraste lilla familj, oerhört berörande som ger starka avtryck. Och det Peter Jide skriver är ju så klockrent, de är ju dessa människoliv som är våra verkliga hjältar och de som kämpar brevid dem!!!
lite mer från bröllopet...
Fest måltiden hölls på Kalmar Hamnkrog, smakade kanon...
Honörsbordet!
En jobbar mycket ute...
Toast skagen till förrätt, kanon god!!
Noah passade på att kyssa
bruden trots att brudgummen såg på =)
Sen blev det present öppning..
Björn håller tal!
Syskonen Lundqvist!
Tårtan!
När bruden intog damrummet, så passade vi tjejer på att pussa lite på brudgummen!
Cornelia intog tårtan..
Peder & Jessica!
Sanna & Nicke!
Frida & Björn!
Och en trött liten Theo!
Det var en del av alla bilder, tack Ulle och Kalle för en jätte mysig och fin dag/kväll!!
Det händer lite för mycket....
Vad som hänt....
Läste i senaste numret av Vi Föräldrar, om det här med att man har en massa meck i vardagen...och jaaaa, det finns absolut här hemma hos oss. Hela min vardag är ett ända meck, med Cornelia som trotsar det mesta med alla morgonrutiner. Sen händer det att Noah inte är sitt vanliga glada jag då vi ska ge oss i väg till skolan med Cornelia.
I tisdags var det en sådan morgon, stress är bara förnamnet innan man fått Cornelia att ta på sig sina kläder, äta sin frukost och lite till. Noah brukar bara hänga med och vara nöjd, men just denna morgon var det inte perfekt, så efter lite ammning och sedan på med jackan och mössa så var han inte alls på topp. Så i vanlig ordning sätter jag honom i bilbarn stolen som jag har placerad uppe på vardagsrums bordet, men han är jätte ledsen. Så i stället för att knäppa fast honom så ber jag att Cornelia ska stå och vakta medans jag snabbt springer för att hämta nappen på bänken i hallen, bara några meter. På den korta biten hinner Noah troligtvis kröka ryggen och få gung på bilbarnstolen så han glider ut och faller ner på golvet och landar på magen...
Cornelia hade stått med ryggen mot honom och tittat på tv´n, och henne kan jag absolut inte lasta för det som hände. Noah har aldrig visat tendens till att gunga i stolen, men i ren ilska spändehan väl kroppen och detta hände. Hörde bara ett duns och Noah´s gråt innan jag snabbt vände om och hittar honom liggandes på magen med ansiktet i marken.
Min första tanke var att nu stört blöder han från näsa och mun, tack och lov gråter han från första stund och det är ju ofta positivt. Tar upp min älskade lille pojke, känner mig som världens sämsta mamma med tårarna rinnande längs mina kinder. Helt och hållet mitt fel som i bråskan inte tänker på vad som faktiskt kan inträffa, han är ju trots allt en rörlig liten kille nu.
Noah gråter men det ända som syns är ett litet rivmärke under hakan från dragkedjan på jackan. Inga bullor eller andra synliga skador på kroppen. Ringer Björn som kommer hem och kör Cornelia till skolan, själv går jag om kring som i dvala en stund och klandrar mig själv....I allvarliga situationer som gäller mina egna barn så är jag inte sjuksköterska för fem öre, känner därför ett behov av att få prata med någon annan. man vet ju inte om det är inre skador, mjälte urin blåsa, lungor och allt som kan punkteras vid kraftiga fallolyckor.
Noah som redan var trött innan somnar gott i min famn efter en stunds gråt, efter att ha pratat med VC, får jag en tid 30 min senare. Lägger ner Noah och tar vagnen och går ner till VC.
Får Katarina en polsk jätte go läkare som jag själv jobbat med, som tar sig an Noah på ett underbart sätt. Noah vaknar och är på ett strålande humör och skrattar glatt mot sin doktor då hon klämmer och känner. Så allt lät bra och inga inre eller yttre skador. Vi skulle bara hålla ett öga på honom det närmsta dygent...
En tisdag jag aldrig glömmer och Noah sitter aldrig i sin stol obältad igen!!!
Min duktiga kille♥
Våran lille Noah är 4 månader i dag!!!!!
Har ju redan tjuvstartat med smakportion, så idag fick han en hel iskub med sötpotatis och det slank obehindrat ner i magen=)
Gott gott!
fortsättning av bröllops fotona...
var det nerver Noah eller???
Och så var det då den sedvanliga kysssssssen♥
Så var de då man och hustru och alla levde de lyckliga i......
Själv blev jag väldigt rörd till tårar (syns dock inte här då jag varit på språng och hunnit samla mig=) då de först kom in i kyrkan, så oerhört speciellt att se Ulrika så jätte vacker!!
Visst hon är vacker annars med , men inte fullt lika friserad och välklädd som denna dag, ledsen kära svägerska;-).
Åh lilla Noah var nöjd...
och vår vackra dotter som var lite frusen på borggården i väntan på brudparet...
Det kommer mera.....snart!
Lille mat fantasten....
Har förberett med lite sötpotatis och palsternacka som smakportioner till Noah, han fyller ju 4 månader på söndag. Och jag tänker inte vänta till han är sex månader innan jag börjar med smakportion, som de säger på BVC idag...
När jag ändå hade lite färdigt innan resten åkte in i iskubsfack i frysen, så tjuvstartade vi med lite sötpotatis uppblandat i lite bröstmjölk.....och jag har nog aldrig sett en sån liten matfantast vid så ung ålder=), inget kom utanför han svalde allt med hull och hår♥. Blev nästan orolig att han skulle vägra bröstet sedan, men det funkade det med. Så nu behöver jag inte beskymra mig om att det ska bli problem med matvägran, inte min lilla mat fantast.
Blir lite bilder vid nästa tillfälle...
Ulle o Kalle´s Bröllop 2009.09.19
Behöver inte skriva så mycket, då bilderna säger allt. Men ett jätte fint bröllop med ett vackert brudpar, Ulle var sååå fin och med sin lilla mage i den klänningen!
Bröllopet hölls i Slottskyrkan, och vi i min lilla familj var ju vrål hungriga då vi inte hunnit med någon lunch. Så snabbt förbi Mc D, sen kom vi lagom stressade in i kyrkan när det var 5 min. kvar innan brudparet skulle göra entré.
Sätter mig ner och upptäcker att Noah har bajsat, inser med ens att detta inte kommer gå vägen under hela cermonin. Noah härdar dock ut då de gör entré och under första psalmen, och sången. Men när väl själva vigsel akten ska inledas så börjar Noah att gny och blir sedan ledsen, så på med en filt och ner för alla sten trappor i mina klackskor...ut på den vindpinade borggården och över alla landbryggor, för att tillslut vara framme vid bilen. Hade självklart inte tagit med mig blöjväskan in i kyrkan=(. Noah blev nöjd och glad, så springandes in i kyrkan för att hinna höra på sista psalmen, sen var jag lagom uppvärmd.....
En del av den nätta lilla skaran av gäster...
Så tågade lill prinsen Theo in tillsammans med sin farbror Manne...
Åh, så självaste brudparet♥
fortsättning följer.....
Fortsättning följer...
Idag har jag varit med Noah på babysim, och mamma/mormor var med för att titta på sina barnbarn. Kommer därefter ut till bilen som står parkerad på baksidan av Äventyrsbadet.
Har alltid stått där då de gräver och styr utanför Jenny, samt under mina 3 år på högskolan. Sätter mig i bilen och ser något litet gult fladdra på rutan, och tro det eller ej, men det är en P-bot. Va´f*n, här har det aldrig varit betalparkering tidigare, kollar mig omkring för att hitta en P- automat eller skylt som visar någon indikation på att man måste betala.
Men hittar inget, kör ut från parkeringen och hittar lite lagom dolt bakom ett träd, en skylt om att det fodras P-skiva. Fine, men aldrig att jag kommer betala denna bot, när man som stressig småbarns mor kör in på en parkering där jag senast för 2 veckor sedan parkerade utan P-skiva och helt plötsligt ska man hålla koll på att det dykt upp en skylt om att det är P-skiva som gäller.
Så nu har jag lämnat in överklagan så får vi se vad som händer.
Fortsatte in till staden där det blev en hel del kläd inköp, jag hittade mig tillslut en vinterjacka/kappa till snyggt för ett tillgodo kvitto jag hade=). Cornelia fick sig lite nya kläder och även Noah oxå, så jag kom hem lite fattigare än då jag åkte in, lyxfällan kanske vore något för mig......
Men nja, efter kvällens program så inser jag ändå att jag inte går och ta ett lån för att köpa mig en ny fritös efter att ha använt den första i ett halvår. Hur puckade kan människor bli egentligen????
Nä, nu är det sängen som gäller...ge mig liiiite värme tack!!!
Kräftskivan och personal festen för min del...
Den 18/9 var det dax för kräftskiva/personalfest med mitt jobb, kul att få träffa så många efter ett antal månader. Jag hade laddat med kamera så jag tänkte få lite dokumenterat, och vad tror ni händer???, jo batteriet är slut så det blev bara 2 kort för min del. Men jag väntar på kort från A-K, så jag hoppas hon skickar dem snart. Kommer mera...
Alla hade med sig lite av allt möjligt av pajer, sallader, dressing, bröd, kladdkakor och massa annat gott...
Sen var det musiktävling och sång av blandad karaktär, mycket skratt och annat trams. Vi började kvällen med att gå en tipspromenad som sedan gav utdelning till våran chef efter en utslags fråga.
Noah var oxå med denna kväll och skötte sig exemplariskt då han i stort sätt sov sig igenom hela kvällen. Han blev dess för innan väl omhändertagen av våran egen fackman Magnus:
och min älskade lille son...
vaken och sovandes...
En kanon trevlig kväll med mina goa arbetskompisar!!
SNÄLLA, KAN NÅGON FÖRSTÅ VARFÖR TEXTEN BLIR SÅ HÄR DÅ OCH DÅ???????????
Så var det en liten svensexa som gick av stapeln...
lite skjutning stod på schemat..
Sen var det Go cart...
Kvällen avslutades med pizza och utgång för grabbarna´s del!!
