siseladanelo

..för att jag ska hinna med min blogg. Till på köpet är jag så grymt trött på att min text blir helt utflippad för det mesta nu för tiden. och inte vet jag vad felet är heller=(.
Vad som hänt....

Läste i senaste numret av Vi Föräldrar, om det här med att man har en massa meck i vardagen...och jaaaa, det finns absolut här hemma hos oss. Hela min vardag är ett ända meck, med Cornelia som trotsar det mesta med alla morgonrutiner. Sen händer det att Noah inte är sitt vanliga glada jag då vi ska ge oss i väg till skolan med Cornelia.
I tisdags var det en sådan morgon, stress är bara förnamnet innan man fått Cornelia att ta på sig sina kläder, äta sin frukost och lite till. Noah brukar bara hänga med och vara nöjd, men just denna morgon var det inte perfekt, så efter lite ammning och sedan på med jackan och mössa så var han inte alls på topp. Så i vanlig ordning sätter jag honom i bilbarn stolen som jag har placerad uppe på vardagsrums bordet, men han är jätte ledsen. Så i stället för att knäppa fast honom så ber jag att Cornelia ska stå och vakta medans jag snabbt springer för att hämta nappen på bänken i hallen, bara några meter. På den korta biten hinner Noah troligtvis kröka ryggen och få gung på bilbarnstolen så han glider ut och faller ner på golvet och landar på magen...
Cornelia hade stått med ryggen mot honom och tittat på tv´n, och henne kan jag absolut inte lasta för det som hände. Noah har aldrig visat tendens till att gunga i stolen, men i ren ilska spändehan väl kroppen och detta hände. Hörde bara ett duns och Noah´s gråt innan jag snabbt vände om och hittar honom liggandes på magen med ansiktet i marken.
Min första tanke var att nu stört blöder han från näsa och mun, tack och lov gråter han från första stund och det är ju ofta positivt. Tar upp min älskade lille pojke, känner mig som världens sämsta mamma med tårarna rinnande längs mina kinder. Helt och hållet mitt fel som i bråskan inte tänker på vad som faktiskt kan inträffa, han är ju trots allt en rörlig liten kille nu.
Noah gråter men det ända som syns är ett litet rivmärke under hakan från dragkedjan på jackan. Inga bullor eller andra synliga skador på kroppen. Ringer Björn som kommer hem och kör Cornelia till skolan, själv går jag om kring som i dvala en stund och klandrar mig själv....I allvarliga situationer som gäller mina egna barn så är jag inte sjuksköterska för fem öre, känner därför ett behov av att få prata med någon annan. man vet ju inte om det är inre skador, mjälte urin blåsa, lungor och allt som kan punkteras vid kraftiga fallolyckor.
Noah som redan var trött innan somnar gott i min famn efter en stunds gråt, efter att ha pratat med VC, får jag en tid 30 min senare. Lägger ner Noah och tar vagnen och går ner till VC.
Får Katarina en polsk jätte go läkare som jag själv jobbat med, som tar sig an Noah på ett underbart sätt. Noah vaknar och är på ett strålande humör och skrattar glatt mot sin doktor då hon klämmer och känner. Så allt lät bra och inga inre eller yttre skador. Vi skulle bara hålla ett öga på honom det närmsta dygent...
En tisdag jag aldrig glömmer och Noah sitter aldrig i sin stol obältad igen!!!



Min duktiga kille♥