En liten dokumentation av den 4 juni 2009.
Vaknade besviken även denna morgon av att ingenting hade hänt under natten, och insåg att jag ytterligare en morgon måste släpa mig ner till skolan med Cornelia. Men så blev det och det är nästan så man svettades av frustration när man får menande leenden och små kommentarer. Men det var bara att le och se glad ut, fast jag tror nog att de såg på mig att jag var rätt trött på det just då...
Åkte sedan hem och slängde i en maskin tvätt och gjorde mig en frukostbricka som jag tog med mig och satte mig framför tv´n för att se de övriga 2 filmerna jag hade kvar av 5 hyrda. Så ringde Björn vid 8:45 och frågade hur det var, och lika muntert som vanligt den senaste tiden så svarade jag: - Björn jag ringer dig om det händer något, men bara så du vet, i morgon vägrar jag att lämna Cornelia så det får du göra! Efter det samtalet så tog det ca. 15 minuter så börjar jag känna av molande värk från ryggen och fram. Var lite tveksam till att börja med så jag la mig till rätta och kollade med jämna mellanrum på klockan, och kunde konstatera att var 15:e minut så kände jag faktiskt av värkar i något "behagligare" form. Fick sedan ett infall av att det kanske är något på gång, och då måste ju tvätten torka i fall vi måste in. Så upp och ut och hänga tvätt, sedan så är det ju typiskt mig att börja städa av toaletten och göra ordning överallt, kallas att boa in sig som gravid och väntande. Sedan dök Pelle upp som skulle foga badrummet, men jag fortsatte att kolla klockan och värkarna kom allt tätare och var nu nere på 7-10 minuter. Så ringde mamma såjag passade på att förbereda Zandra på att det kanske var dax och att det vore bra om hon kunde sova här till natten i fall det blev dax.
mamma hade bakat bullar så hon skulle köra ner Zandra och var snäll och tog med sig en påse bullar. Klockan 12 var det dax att hämta Cornelia och nu var det bara 7-5 min. mellan värkarna. Men jag åkte ner och satt en stund och pratade med fritids Emma och kände att jag faktiskt behövde kämpa lite med värkarna.
Sedan bar det av hemåt för att ringa Björn och passa på att slänga i mig lite pasta som energi tillskott. Lovade Björn att ringa honom efter att jag ringt förlossningen. På förlossningen sa de att jag var välkommen in, men jag tyckte ändå inte att värkarna var fullt så kraftiga så jag sa att jag skulle duscha och fixa lite, men att jag troligtvis kom inåt framåt eftermiddagen. Ringde sedan Björn som då redan var på väg hem, själv var jag tvungen att lägga mig och små flåsa på soffan efter duschen och att jag hämtat inden nu torra tvätten =), knäpp!!!
Klockan 13:30 var värkarna ganska tuffa och höll sig stadigt med 5 minuters mellanrum, så Björn åkte ner och handlade efter sin dusch för att ha med sig ett litet förråd in till förlossningen. Ville väl inte göra samma misstag som förra gången, då han levde på 14 koppar kaffe =).
När han väl kom hem så kände jag att det var dax att åka, tänkte ta en tur förbi MD för en hamburgare först, vägen in var tuff i vanlig ordning, ingen kör ju och kollar på blommor i vägkanten just då och guppen på bron känns ingenting!!! Väl framme vid MD så blev det mer kraft och täthet i värkarna, så när jag väl fick min hamburgare så var det bara gott med två tuggor sedan åkte den i påsen igen. 16:45 skrevs vi in på förlossningen, låg sedan i CTG-apparaten i en timma cirka, och var då öppen 4 cm och med ett jämt värkarbete. Vid 19:00 fick jag lägga mig i badet, det pallade jag i en halvtimme sedan var det full aktivitet och jag fixade inte värmen. Upp igen för att kolla hur mkt. jag öppnat mig, och var då öppen 7 cm. Vid 20:00 tog de hål på fosterhinnan och som förra gången körde det igång värkarbetet och lust gasen kändes ju som ett hån tillslut med så täta värkar och ingen vila. Fick nästan panik av att inte få någon paus mellan värkarna så tillslut vid niotiden kom så narkosen och jag fick bara en spinalbedövning efetrsom jag var så långt gången redan. Fick lite mer avslappning mellan värkarna efter ca. 20 minuter. När klockan sedan var 22.00 så var det personal byte, hade ändå tur med kanon personal på båda passen. Jag var nu öppen 9 cm men huvudet stod inte fullt nere i bäckenbotten, så jag fick ställa mig upp en stund. Efter 15 minuter fick jag lägga mig ner och hade nu öppnat mig fullt ut, men fy vilka smärtsamma värkar det var och spinalen satt bara i en timma. Klockan 23:25 bestämde jag mig för att det var dax att krysta för det tryckte på såååå. Och klockan 23.36 kom så våran lillkille Noah, så söt med massa hår och en jättestor pussmun. Vilken skillnad mot Cornelia´s förlossning, nu fick jag verkligen känna av hur det är att föda ett barn och krysta fram det, vilken häftig känsla!!!!! <3<3<3.
Och ingenting behövde de sy heller och bara det är ju en lyx=).
Sedan var det bara massa mys och stora glädje tårar. Och en underbar grattisbricka där innehållet slank ner utan större problem.
Tyckte inte att Noah kändes så stor men han både vägde och var längre än Cornelia, som jag upplevde större när hon föddes. Noah är mycket nättare i kroppen trots sina 4335g och 54 cm. Vägde 4220 när vi åkte hem.
Ja det var en "liten" dokumentation. I morgon lägger jag in lite bilder!!
Åkte sedan hem och slängde i en maskin tvätt och gjorde mig en frukostbricka som jag tog med mig och satte mig framför tv´n för att se de övriga 2 filmerna jag hade kvar av 5 hyrda. Så ringde Björn vid 8:45 och frågade hur det var, och lika muntert som vanligt den senaste tiden så svarade jag: - Björn jag ringer dig om det händer något, men bara så du vet, i morgon vägrar jag att lämna Cornelia så det får du göra! Efter det samtalet så tog det ca. 15 minuter så börjar jag känna av molande värk från ryggen och fram. Var lite tveksam till att börja med så jag la mig till rätta och kollade med jämna mellanrum på klockan, och kunde konstatera att var 15:e minut så kände jag faktiskt av värkar i något "behagligare" form. Fick sedan ett infall av att det kanske är något på gång, och då måste ju tvätten torka i fall vi måste in. Så upp och ut och hänga tvätt, sedan så är det ju typiskt mig att börja städa av toaletten och göra ordning överallt, kallas att boa in sig som gravid och väntande. Sedan dök Pelle upp som skulle foga badrummet, men jag fortsatte att kolla klockan och värkarna kom allt tätare och var nu nere på 7-10 minuter. Så ringde mamma såjag passade på att förbereda Zandra på att det kanske var dax och att det vore bra om hon kunde sova här till natten i fall det blev dax.
mamma hade bakat bullar så hon skulle köra ner Zandra och var snäll och tog med sig en påse bullar. Klockan 12 var det dax att hämta Cornelia och nu var det bara 7-5 min. mellan värkarna. Men jag åkte ner och satt en stund och pratade med fritids Emma och kände att jag faktiskt behövde kämpa lite med värkarna.
Sedan bar det av hemåt för att ringa Björn och passa på att slänga i mig lite pasta som energi tillskott. Lovade Björn att ringa honom efter att jag ringt förlossningen. På förlossningen sa de att jag var välkommen in, men jag tyckte ändå inte att värkarna var fullt så kraftiga så jag sa att jag skulle duscha och fixa lite, men att jag troligtvis kom inåt framåt eftermiddagen. Ringde sedan Björn som då redan var på väg hem, själv var jag tvungen att lägga mig och små flåsa på soffan efter duschen och att jag hämtat inden nu torra tvätten =), knäpp!!!
Klockan 13:30 var värkarna ganska tuffa och höll sig stadigt med 5 minuters mellanrum, så Björn åkte ner och handlade efter sin dusch för att ha med sig ett litet förråd in till förlossningen. Ville väl inte göra samma misstag som förra gången, då han levde på 14 koppar kaffe =).
När han väl kom hem så kände jag att det var dax att åka, tänkte ta en tur förbi MD för en hamburgare först, vägen in var tuff i vanlig ordning, ingen kör ju och kollar på blommor i vägkanten just då och guppen på bron känns ingenting!!! Väl framme vid MD så blev det mer kraft och täthet i värkarna, så när jag väl fick min hamburgare så var det bara gott med två tuggor sedan åkte den i påsen igen. 16:45 skrevs vi in på förlossningen, låg sedan i CTG-apparaten i en timma cirka, och var då öppen 4 cm och med ett jämt värkarbete. Vid 19:00 fick jag lägga mig i badet, det pallade jag i en halvtimme sedan var det full aktivitet och jag fixade inte värmen. Upp igen för att kolla hur mkt. jag öppnat mig, och var då öppen 7 cm. Vid 20:00 tog de hål på fosterhinnan och som förra gången körde det igång värkarbetet och lust gasen kändes ju som ett hån tillslut med så täta värkar och ingen vila. Fick nästan panik av att inte få någon paus mellan värkarna så tillslut vid niotiden kom så narkosen och jag fick bara en spinalbedövning efetrsom jag var så långt gången redan. Fick lite mer avslappning mellan värkarna efter ca. 20 minuter. När klockan sedan var 22.00 så var det personal byte, hade ändå tur med kanon personal på båda passen. Jag var nu öppen 9 cm men huvudet stod inte fullt nere i bäckenbotten, så jag fick ställa mig upp en stund. Efter 15 minuter fick jag lägga mig ner och hade nu öppnat mig fullt ut, men fy vilka smärtsamma värkar det var och spinalen satt bara i en timma. Klockan 23:25 bestämde jag mig för att det var dax att krysta för det tryckte på såååå. Och klockan 23.36 kom så våran lillkille Noah, så söt med massa hår och en jättestor pussmun. Vilken skillnad mot Cornelia´s förlossning, nu fick jag verkligen känna av hur det är att föda ett barn och krysta fram det, vilken häftig känsla!!!!! <3<3<3.
Och ingenting behövde de sy heller och bara det är ju en lyx=).
Sedan var det bara massa mys och stora glädje tårar. Och en underbar grattisbricka där innehållet slank ner utan större problem.
Tyckte inte att Noah kändes så stor men han både vägde och var längre än Cornelia, som jag upplevde större när hon föddes. Noah är mycket nättare i kroppen trots sina 4335g och 54 cm. Vägde 4220 när vi åkte hem.
Ja det var en "liten" dokumentation. I morgon lägger jag in lite bilder!!
Kommentarer
Trackback
