Julen nalkas...
Noah var dock inte så sugen på kyrkan denna kväll, så jag packade ner honom i vagnen och gick hem i sisådär en 16 minusgrader, så någon rinnande näsa behövde jag nte oroa mig för då det hann frysa innan =).
Tisdagen innebar lite julpyssel hemma i form av inläggning av sill och ättiksströmming samt kokning av skinka vilket jag lyckades galant med ännu en gång!
Onsdagen och äntligen pengar!!! Dax för Kalmar och shopping, Björn tog hand om barnen så jag och mamma tog oss an Kalmar i lugn och ro. Första anhalten blev Maxi för matinköp, sedan in till staden för lunch och julklappsshopping innan vi drog vidare ut till HANSA CITY och mer shopping. Sedan bar det av hem och lite styr innan jag med familj gav oss ut till Bredsätra för att förbereda julmaten. Blev en mysig och trevlig kväll innan vi åkte hem och la oss för en godnatts sömn innan JUlaftons morgonen nalkades.
Dagarna innan jul...
Noah och jag gick sedan upp en runda till min avdelning för att få se hur de sköte sig där, och som vanligt var de redan i full gång, duktiga som de är. Lite små prat fick vi och sedan önskade vi dem God Jul innan vi gick vidare för att sedan vänta in mamma som var klar vid 9.15. Allt hade gott bra och porten satt där den skulle, följde sedan med henne till Onkologmott. där de påbörjade cellgift beh. Jag och Noah packade in oss i bilen fför att göra lite ärenden på Atelje Sofi och Coop innan vi mötte upp Mini och Sanna på Äventyrsbadet för lite undervattens fotografering.
Noah var helt lyrisk av att få bada i den varma sköna bassängen och fina kort blev det oxå.
Sedan bar det av åter till sjukhuset för att hämta mamma och få med mig en kasse med allt från NaCl, Heparin, Pac-nål och allt vad det innebär att sköta en pac. Samt ett gäng provrör. Så nu ska den mammalediga sköterskan minsann få jobba hemma. Men vad gör man inte för att underlätta för sin lilla mamma.
Var 14:e dag får hon nya cellgifter och en av dessa får hon gå med i 3 dygn. Så detta ska jag koppla loss och sedan ta nya prover inför nästkommande cyt. tillfälle.
Så så ser det ut nu för mamma i ett halvårs tid, men hon är så duktig och kämpar på, är så stolt över henne!!
Lördagen därefter var vi inbjudna till Fam. Möller/Beermann på Glöggparty och massa god plockmat. Blev en trevlig tillställning med gott umgänge.
Söndagen for vi till Hossmo och fam. Olin, där vi blev bjudna på jättegod mat och fick ytterligare en kul kväll till handlingarna. Cornelia var dagens och kvällens lekledare. Eftermiddagen tillbringade vi först hos Björns syster Ulle m. fam. där var Cornelia förste lekledare för Theo och sedan var det Sigge´s tur att få sig en dos. Min duktiga tjej som lägger så mycket tid på att roa de små killarna.
Här med Sigge.
Noah fick även han lite uppmärksamhet...
Kalle och Noah hade lite kul.
Och så kom den efterlängtade snön...
Med snön yrande utanför fönstret, så kom barnasinnet hos mig tillbaks, Cornelia och jag tog på oss full mundering och gav oss ut i snön. Först en jätte snögubbe och därefter en stor och fin snöbollslyckta blev det trots viss invation av snöbollar som for nere från vägen då nedgårds Anders kom förbi. Fick även lite besök av lilla Sanna med Mini och Johan, som passade på att njuta av snön och lite bus. Sedan kunde ju inte Cornelia och jag låta bli att starta ett eget litet snöbollskrig, och det är ju riktigt roligt även när man är vuxen =).
Björn passade på att fota oss..
Ett av våra alster..
Luciafirande!
Har ändå stor ångest då jag inte känner att Cornelia får så mycket tid med sin mamma då jag tycker Noah tar så stor del av den. Men man försöker så gott det går, och Björn tar sig tid att läsa med Cornelia på kvällarna när Noah är väldigt mammig.
I söndags var det då Lucia i kykan, Cornelia och alla barnen är så underbart duktiga!! Vilka röster och så samstämmiga, så det var en fin avslutning på den helgen.
Hänger inte med...
Veckorna bara far fram och om nio dagar är det julafton =S, jag och Björn har hunnit med en del av julklappsinköpen. Vi passade på att strosa på stadens gator efter att Björn taturade sig. Ja, ni hörde rätt! Självaste Björn vågade till slut gadda sig, det var ju trots allt han själv som kaxigt köpte 2 presentkort förra julen. Men det dröjde nästan ett år innan han vågade sig dit.
Och bra blev den oxå...
Våran lillprins är en helt underbar liten kille, har alltid ett glatt leende och pratar på i sin egen värld. Naturligtvis har han lärt sig sitt första ord...inte var det mamma utan pa pa pa. Gissa vem som mös då...
Noah har en grym motorik vad det gäller att flytta föremål mellan sina händer, även en kladdig, envist sittande majskroksbit lyckas han pilla fram ur näven =). Ja tiden den går som sagt...
Även framstegen på golvet börjar visa sig, dock i motsatt riktning då han ålar sig bakåt. Står även på alla fyra men har inte kommit på lösningen på hur man tar sig framåt.
Och så två små gaddar som dök upp i slutet av 4 månader..
Cornelia´s dansuppvisning!
Sen skulle Cornelias hår flätas och allt annat styras med så det var med andan i halsen jag satte mig i bilen 30 minuter innan Cornelia skulle var i sporthallen i Kalmar. Men in kom vi med 5 minuters marginal...det var ju jag som körde=S.
Och så duktig hon är tjejen, en stolt mamma då!
Hejar klacken bestod av, mormor och morfar, morbror Johan med kusin Belle, moster Zandra
Faster Ulle med kusin Theo och så mamma, pappa och lillebror Noah.
Tjejtrion; Sandra, Cornelia och Hanna!
Cornelia o Hanna rockar loss!
Lillhjärtat mitt hos moster.
Kusin Theo hos mamma Ulle.
Tidskaos!!!
Lillprinsen har i varjefall blivit 6 månader den 4:e december, och växer så det knakar gör han. Och framstegen blir bara fler och fler...
Var på BVC här om dagen för läkarbesök. Dr. hörde ett litet blåsljud på hjärtat =(, men det är ju inget jag ska oroa mig för, och en remiss skickas in till barnkliniken där de har lite mer vana vid små barn. Vet ju att ett blåsljud vanligtvis läker i hop, och Noah har ju inga symtom på övrig andn/cirkulation i kroppen. Så visst det är väl bara att vänta in remissen och tro på det bästa, men man är ju alltid mamma enbart i dessa situationer...
För övrigt går han då stadigt upp...
8865 gr, 72 cm och första svin sprutan för Noah´s del.
Älskade barn <3<3
Så var då första advent här...
Sedan styrde jag till med frukost och julmusik innan jag väckte de andra två sjusovarna =).
En mysig morgonstund som avslutades med att min flitiga och morgon ruffsiga dotter ställde sig och diskade medans pappa Björn plockade ur diskmaskinen.
Slänger ut lite bilder från min höst och adventsstädning...
Lite smått och gott, tyvärr blir det inte samma mys med blixten.
Så här hittade jag mina två små troll härom dagen, de låg och läste varsin bok...eller, ja Noah snarare åt sin bok=)
fortsättning som utlovat...
Det var allt vad jag kunde erbjuda från min kamera för denna kväll!
Personalfest!
Det anordnades en överraskningsfest för personalen på mitt jobb och även för oss som går hemma på mamma ledighet, klädkoden var cocktail och samling utanför huvudentrén på sjukhuset kl. 17 förra fredagen. Första gången jag skulle lämna Noah hemma med pappa och syster och jag skulle vara borta =S. Blev lite ciderintag hemma hos Tina där även A-K fanns på plats, alltid trevligt med lite småprat innan =). Sedan var vi på plats vid 17 där vi fick hoppa på en buss. Alla hade ju sina spekulationer om var vi skulle, och vi visste ju att det var cocktailtema på Stufvenäs denna kväll.
Men bussen lurade oss rejäl då den svängde vidare in mot stan och ut på Ängöleden...men sedan vek den av och vidare ut mot Stufvenäs. Fick oss en god drink, eller ja det blev ett par vändor på vägen med annanslikör och fruktsoda samt färska annanas isbitar, gott var det! Även tilltugg i form av jordnötter, och Magnus som sponsrade med diverse artiklar från Vårdförbundet. Själv valde jag en regnkappa (engångs), lustigt nog blev alla kondomer kvar i påsen. Men efter några vändor gick även de åt, kanske efter att några fler drinkar åkt ner i strupen =).
Väl framme blev det en riktigt bra show och god tre rätters middag, lite minus för varmrätten där en form av potatis/selleri pure kändes som en ren timbal portion :-P. Men någon gång ska väl vi oxå få känna på det...
Showen stod fem killar för och den gjorde succé! Sedan blev det dans som varade tills vi åkte hem!
Lite bilder efter önskemål från de som ej var med på festen, vill ni ha de mailade så hör av er!!
Och Tina blev naturligtvis uppraggad....
Nu börjar IDOL igen, får bli fler bilder i morgon...
Håll till godo med dessa så länge =)
Tänk vad tiden går....
Noah gillar att inta allt vad tjejer heter, även lill kusin Belle!
Mammamys är bäst<3<3
Noah med sin kompis!
Noah i sin fina tröja som mormor stickat, tack snälla mormor!!
Och så självklart den underbara syskonkärleken mellan mina våra fina barn, älskar er <3<3<3
En veckas städ....
Får väl fota lite så ni får skåda mitt verk, men det tar vi i morgon och så kanske datorn kan vara lite hjälpsam oxå ?
Första kvällen borta...
Jag ska ju då vara borta från Noah för första gången sent på kvällen, Noah är ju en liten mamma gris, så Björn lär nog få det tufft innan det blir lugn och ro här hemma. har prövat att ge honom lite mjölkersättning som han dricker utan problem, så det finns allt på lager tom. bröst mjölk har jag lyckats pumpa ut och fryst in. Så hungrig ska han inte behöva va, men det är nog tryggheten med sin mamma<3 som blir tufast att vara utan då man ska sova för natten.
Men jag lovar mitt lilla hjärta, mamma är tillbaka lagom till nattmålet runt två tiden!!
Kul ska det bli i varjefall, man behöver få komma ifrån och ladda batterierna någon gång i bland, gymmet ger ju tyvärr inte full dos av det....
Så mina goa arbetskompisar...vi syns på fredag!!!!
Självvald blogg paus...
Sen på börjas städningen med allt från taktvätt ner till golvlisterna, skit jobbigt, men vad grymt bra man mår när man sedan kan sjunka ner i soffan på söndagen med nybakta lussekatter och varm glögg. Det är kvalitet för mig, städnarkomanen =).
Var en sväng till frisören idag...
Inte så duktig på att fota mig själv, inklusive lite röda ögon, men så här blev resultatet.
Svårt att få en bra bild, men en liten aning=)
Kopierat...
Krönikör Peter Jihde
Vem är egentligen en hjälte?
Men det finns stunder när jag ifrågasätter vårt omdöme. För vad har de att förlora? En guldmedalj. Ett sponsorkontrakt. En hockeymatch. Insatserna är alldeles för futtiga. När en idrottsman förlorat en match kan han, eller hon, sparka i en vägg, gråta en skvätt, ligga sömnlös en natt och sen går livet vidare.
För Evelina är det annorlunda. För henne handlar det om liv eller död.
Jag träffade henne förra sommaren på tåget mellan Alvesta och Stockholm. En brunhårig kalmartjej någonstans mellan elva och tretton som redan har gått ett antal tuffa matcher. Nu skulle hon upp till huvudstaden med sin mamma för att
återigen möta en av världens hårdaste motståndare. En motståndare som Evelina besegrat ett par gånger men som alltid verkar komma tillbaka. Som vägrar ge upp. Vi kan kalla honom ”c”.
Evelina känner sin antagonist väldigt väl vid det här laget. Deras första möte var redan i unga år och nu kan de varandras styrkor och svagheter. ”c” är otroligt uthållig, lömsk och kör med en hel del fula trick. Ena veckan dyker han upp i axeln och ett år senare så siktar han mot ett revben. Evelinas chans är att kämpa. Att vara positiv och att få stort stöd av sin familj. Då har hon en bra chans att vinna. Det har hon visat förut.
I förra veckan pratade jag med Evelinas mamma. Hon berättade att fighten pågår än. Att Evelina fått en del stryk men bitit tillbaka bra. Hon hoppades att det här skulle vara den sista matchen. Att Evelina skulle knocka ”c” och sen kunna lägga av som mästare. Få leva ett vanligt liv utan alla ”träningsläger” på olika sjukhus.
Jag har följt många stora mästerskap genom åren. Sörjt när svenska idrottsstjärnor missat medaljchanser i os eller vm trots åratal av slit. Och jublat när det gått vägen för att sedan stå och smågråta när jag hört ”Du gamla du fria”.
Men är det någon match jag önskar att en svensk ska vinna är det Evelinas match mot ”c”.
Hennes kamp pågår i det tysta. Utan sponsorpengar, fans och tv-kameror. Det är Evelinas egen match. Och den är den allra svåraste.
Evelina och alla andra barn som kämpar mot svåra sjukdomar är värda vår beundran varje dag, alla dagar. Det är de som är de riktiga hjältarna.
Heja Evelina – vi ses efter matchen.
Denna krönika kopierade jag från en blogg jag följer: Allra käraste lilla familj, oerhört berörande som ger starka avtryck. Och det Peter Jide skriver är ju så klockrent, de är ju dessa människoliv som är våra verkliga hjältar och de som kämpar brevid dem!!!
lite mer från bröllopet...
Fest måltiden hölls på Kalmar Hamnkrog, smakade kanon...
Honörsbordet!
En jobbar mycket ute...
Toast skagen till förrätt, kanon god!!
Noah passade på att kyssa
bruden trots att brudgummen såg på =)
Sen blev det present öppning..
Björn håller tal!
Syskonen Lundqvist!
Tårtan!
När bruden intog damrummet, så passade vi tjejer på att pussa lite på brudgummen!
Cornelia intog tårtan..
Peder & Jessica!
Sanna & Nicke!
Frida & Björn!
Och en trött liten Theo!
Det var en del av alla bilder, tack Ulle och Kalle för en jätte mysig och fin dag/kväll!!
Det händer lite för mycket....
Vad som hänt....
Läste i senaste numret av Vi Föräldrar, om det här med att man har en massa meck i vardagen...och jaaaa, det finns absolut här hemma hos oss. Hela min vardag är ett ända meck, med Cornelia som trotsar det mesta med alla morgonrutiner. Sen händer det att Noah inte är sitt vanliga glada jag då vi ska ge oss i väg till skolan med Cornelia.
I tisdags var det en sådan morgon, stress är bara förnamnet innan man fått Cornelia att ta på sig sina kläder, äta sin frukost och lite till. Noah brukar bara hänga med och vara nöjd, men just denna morgon var det inte perfekt, så efter lite ammning och sedan på med jackan och mössa så var han inte alls på topp. Så i vanlig ordning sätter jag honom i bilbarn stolen som jag har placerad uppe på vardagsrums bordet, men han är jätte ledsen. Så i stället för att knäppa fast honom så ber jag att Cornelia ska stå och vakta medans jag snabbt springer för att hämta nappen på bänken i hallen, bara några meter. På den korta biten hinner Noah troligtvis kröka ryggen och få gung på bilbarnstolen så han glider ut och faller ner på golvet och landar på magen...
Cornelia hade stått med ryggen mot honom och tittat på tv´n, och henne kan jag absolut inte lasta för det som hände. Noah har aldrig visat tendens till att gunga i stolen, men i ren ilska spändehan väl kroppen och detta hände. Hörde bara ett duns och Noah´s gråt innan jag snabbt vände om och hittar honom liggandes på magen med ansiktet i marken.
Min första tanke var att nu stört blöder han från näsa och mun, tack och lov gråter han från första stund och det är ju ofta positivt. Tar upp min älskade lille pojke, känner mig som världens sämsta mamma med tårarna rinnande längs mina kinder. Helt och hållet mitt fel som i bråskan inte tänker på vad som faktiskt kan inträffa, han är ju trots allt en rörlig liten kille nu.
Noah gråter men det ända som syns är ett litet rivmärke under hakan från dragkedjan på jackan. Inga bullor eller andra synliga skador på kroppen. Ringer Björn som kommer hem och kör Cornelia till skolan, själv går jag om kring som i dvala en stund och klandrar mig själv....I allvarliga situationer som gäller mina egna barn så är jag inte sjuksköterska för fem öre, känner därför ett behov av att få prata med någon annan. man vet ju inte om det är inre skador, mjälte urin blåsa, lungor och allt som kan punkteras vid kraftiga fallolyckor.
Noah som redan var trött innan somnar gott i min famn efter en stunds gråt, efter att ha pratat med VC, får jag en tid 30 min senare. Lägger ner Noah och tar vagnen och går ner till VC.
Får Katarina en polsk jätte go läkare som jag själv jobbat med, som tar sig an Noah på ett underbart sätt. Noah vaknar och är på ett strålande humör och skrattar glatt mot sin doktor då hon klämmer och känner. Så allt lät bra och inga inre eller yttre skador. Vi skulle bara hålla ett öga på honom det närmsta dygent...
En tisdag jag aldrig glömmer och Noah sitter aldrig i sin stol obältad igen!!!
Min duktiga kille♥
Våran lille Noah är 4 månader i dag!!!!!
Har ju redan tjuvstartat med smakportion, så idag fick han en hel iskub med sötpotatis och det slank obehindrat ner i magen=)
Gott gott!
fortsättning av bröllops fotona...
var det nerver Noah eller???
Och så var det då den sedvanliga kysssssssen♥
Så var de då man och hustru och alla levde de lyckliga i......
Själv blev jag väldigt rörd till tårar (syns dock inte här då jag varit på språng och hunnit samla mig=) då de först kom in i kyrkan, så oerhört speciellt att se Ulrika så jätte vacker!!
Visst hon är vacker annars med , men inte fullt lika friserad och välklädd som denna dag, ledsen kära svägerska;-).
Åh lilla Noah var nöjd...
och vår vackra dotter som var lite frusen på borggården i väntan på brudparet...
Det kommer mera.....snart!
